Stor efterfrågan på modern kinesisk konst
Konstsamlare från hela världen vill ha kinesisk konst. Nyfunna kinesiska miljonärer vill ha samma konst. Detta har resulterat i en fantastisk värdeuppgång av moderna kinesiska konstnärer, där konstsamlare samt konsthandlare och även hedgefondsförvaltare driver upp priserna till nya höjder. Den senaste auktionen på Asiatisk Modern konst hölls på Christie's I Hong Kong i slutet av november 2006. Nya rekord sattes för etablerade konstnärer såsom, Zhang Xiaogang , Zeng Fanzhi, Fan Lijun och Yue Minjun. Zhang's verk Tiananmen Square från 1993 såldes för usd 2,3 miljoner (sek 15.4 miljoner), det högsta betalda priset för en levande konstnär från Kina. Den nya trenden bland internationella konstsamlare tillsammans med de nyrika från den ständigt expanderande kinesiska industrin har pressat upp priserna till ännu mer hisnande höjder. Verk som kostade några tusenlappar i dollar för några år sedan, säljes nu för tiotusentals dollar, och man ser ingen slut på det.
När den brittiska samlaren Charles Saatchi köpte en stor målning av Zhang Xiaogang på en London auktion i Oktober sände det genast ut en stark signal att det utländska intresset har stigit och kommer att fortsätta. Folk reagerar när en så välkänd samlare börjar köpa och det skapar efterföljare samt stor efterfrågan på aktuella konstnärer. I brist på alternativa investeringar för de nyrika kineserna skapas det också en direkt lokal efterfrågan. Detta påverkar även unga mindre kända konstnärer som vill rida på vågen.
Den kinesiska konsten är oftast färgstarkt, figurativt realistiskt med blandning av västerländska ikoner eller varumärken blandat med porträtt av Mao Zedong eller soldater från det röda gardet som oftast var tryckta på propaganda affischer. De yngre artisterna har inget minne eller relation till kulturrevolutionen men använder dom ändå som verktyg till högre priser. De mest kända artisterna är i 40-års åldern men den andra generationen i 20-30 års åldern kommer med stor framfart och är mer prisvänliga. Artister som Wang Guanggyi, Zhou Chunya, Tang Zhigang, Feng Zhengjie, Qi Zhilong, Yang Shaobin, Zhu Wei, Li Songsong, Wu Mingzhong är bara några från den andra generationens artister som börjar uppskattas och där värdet stigit snabbt.
En av den viktigaste plant skolan för nya unga konstnärer är Sichuan Academy of Arts i Chengdu, centrala Kina. Efter utbildningen flyttar många konstnärer till kulturstaden Peking som nu har blivit konst monopolet i Kina. När dom anländer söker dom sig till en stadsdel utanför Peking som heter Songzhuang. Där kan dom hitta billigt husrum och låna ateljéer för att måla sina nya verk samtidigt som dom inspireras av andra medkonstnärer.
Antalet gallerier ökar kraftigt både i Peking och Shanghai. Flera gallerier från New York, London, Hong Kong, Seoul och Singapore öppnar upp filialer i Peking för att lättare ha kontakt med etablerade artister samt hitta nya, för exponering och marknadsföring både i och utanför China. Detta har också bidragit till att många nya kinesiska auktionshus har etablerats med aggressiv marknadsföring och det förekommer att de ber om försäljnings objekt direkt från konstnärerna. Risken är då att samlarna inte fokuserar på själva konstverket i sig utan på hur mycket kan jag tjäna på inköpet som en investering.
Ett nytt galleri område har utvecklats i nordöstra Peking. Varje månad öppnas ett nytt galleri och idag finns säkert över 100 representerade där. Området kallas 798 Art District och är gamla statsägda fabriker som stått öde i många år. Nu har det dragit till sig restauranger och mode affärer och har blivit ett allmänt utflyktsmål, där man lätt kan spendera en halv dag och titta på utställningar av skiftande kvalitet.
I ett annat område har några välkända Koreanska gallerier öppnat upp som samtidigt ger några artister ateljéer mot att representera dom exklusivt. Det området ligger i Chaoyang-distriktet där en tidigare risvinsfabrik låg.
Shanghai har ett liknande område fast betydligt mindre kring floden Suzhou.
Utan tvekan är den kinesiska moderna konsten i ett spännande skede där deras erkännande med snabba prisökningar på auktionshusen har blivit ett viktigt tillskott i konstvärlden. Med en fortsatt efterfrågan och begränsat utbud kan priserna bara fortsätta upp. Om det blir en bubbla eller ej får framtiden bevisa men med Olympiaden i Peking 2008 och Världsutställningen i Shanghai 2010 så kan intresset för Kina och dess industriella och kulturella framgångar bara bli större.